Murano takkrona

Bland museets samlingar hittas denna femarmade och blombukett-formade glaskrona utformad av kalksodaglas. Kronans donator och bakgrund är båda okända.

I anteckningarna som finns om glaskronan, kallas den för en “Venetsiansk lampa” och där med finns det en eventuell ledtråd till glaskronans okända bakgrund. Glaskronan är alltså möjligen en ciocche “blombukett” glaskrona tillverkad av Muranoglas och eventuellt formgiven av en av de många glasmästarna på någon av Muranos öar, som hör till staden Venedig och är beläget i Venediglagunen. 

Men hur har dennaglaskronan hittat till Ekenäs  från Venedig, kan man undra?

Ett alternativ kunde vara via Ekenäs hamn? Fastän hamnverksamheten i Ekenäs inte är livlig idag, fanns det en tid då Ekenäs hamn besöktes av skepp som seglat runt i världen, för att sedan endera hämta importvaror till staden eller för att skeppa ut exportvaror via hamnen.   
Bland Ekenäsborna fanns det många skeppsredare och sjömän, som eventuellt även hade möjlighet att köpa en glaskrona som denna under en av sina färder. En Muranoglaskrona var dock en lampa som sannolikt hängde i taket hos en välbärgad borgare i staden. 
 
Murano är känd för tillverkning av ståtliga ljuskronor i glas och att äga en glaskrona var ursprungligen ett tecken på välfärd. De första glaskronorna var försedda med ljus eller lampolja, men från och med 1890-talet började Muranos glaskronor förses med elektriskbelysning.  

Ekenäs fick dock elektricitet först 6.11.1909, då Ekenäs stads Elektricitetsverk vid Brunnsgatan (Pro Artibus idag) startade sina diselmaskiner för att producera elektricitet till stadsborna. Det kan alltså hända att glaskronan har kommit till Ekenäs först efter att det fanns möjlighet att lysa upp sina hem med hjälp av elbelysning. 

Roligt att veta! 

Att Ekenäs stads Elektricitetsverk byggdes 1909 vid Brunnsgatan, ledde även till andra ändringar i kvarteret. Nämligen, en ny gata drogs från Brunnsgatan för att skapa en förbindelseväg till Skepparträdgården. Den nya gatan drogs tvärs igenom granntomten till elverkets tomt, där museet idag finns. Tomten ägdes 1909 av urmakare Anders Johan Blomqvists änkefru, Sofia Blomqvist. Ägarinnan till tomten ville naturligtvis ha en ersättning för all skada den ny gatan förorsakade hennes tomt och fick bland annat ersättning för fem vinbärsbuskar (15 mark), åtta krusbärsbuskar (8 mark), ett päronträd (10 mark) samt två korjar timotej (60 mark). Förutom detta, lät staden även bygga ett 54,5 meters plank mot den nya gatan, Parkgatan, som idag heter Museigatan.   

Text: Lena Dahlberg, föremålsforskare

Redaktör: Kim Svennblad