Kolmila
Många är bruken i vår region så som Fiskars, Billnäs, Åminnefors och Fagervik för att nämna några. Alla behövde träkol för att hålla igång sin verksamhet.
Läs mera
Martti Peitso 1924–1994
Pärlor ur museets samlingar.
Bland museets konstsamling, som främst består av tavlor, sticker en större samling skulpturer ut ur mängden. Just denna skulptursamling består av gipsskulpturer föreställande historiska personer, abstrakta skapelser, avbildade familjemedlemmar och mjukt formade kvinnokroppar, men även miniatyrer till offentliga skulpturer som kan ses i gatubilden både i Finland och Sverige. Bland skulpturerna finns även icke färdigställda skulpturer eller så kallade gipsskisser som beskriver hur skulptörens arbetsprocess såg ut. Skulptören bakom museets största skulptursamling, vem var han?
Martti Peitso bodde och var aktiv i Ekenäs i över 30 år. Han hade sin ateljé på sin gård vid Brunnsgatan, ett stenkast från museet, var han skissade upp och skapade sina skulpturer.
Peitso, som ursprungligen föddes i Brahestad 24.8.1924, kom att studera vid Helsingfors Ritsal och vid Konstindustriella läroverket i Helsingfors under 1940-talet. Som studerande fick han chansen att besöka skulptören Wäinö Aaltonens ateljé, vilket genuint inspirerade Peitsos intresse för skulptur. Senare, mellan åren 1950–1954 fick han möjlighet att arbeta som assistent under Aaltonen, vars tekniska arbetsprocess inspirerat Peitso i hans eget sätt att arbeta fram sina skulpturer.
Från och med 1955 undervisade Peitso även vid Tekniska högskolans arkitektlinje i Helsingfors.
Ur samlingen på ett 40-tal skulpturer har tio skulpturer valts ut för att representera Peitsos olika skulpturstilar i gips, marmor och brons. Av dessa tre var gipset som material en av hans favoriter. Han ansåg själv att han inte tagit intryck av någon annan skulptör, men att han låtit sig inspireras av den klassiska grekiska skulpturen och arkitekturen. Den klassiska musiken fick även gärna spela i bakgrunden under de olika arbetsprocesserna.
Det mest återkommande motivet bland Peitsos skulpturer är den nakna kvinnokroppen. Oftast är enbart en del av kroppen, en detalj, avbildad, men i detta fall återges hela kvinnan i en knäståendeposition. Hennes ansikte är svängt över vänstra axeln och ena handen hänger ner vid kroppens sida, medan den andra är svängd till ryggsidan. Skulpturens former är vaga men ändå mjukt kvinnliga och för tankarna till skulptören Wäinö Aaltonens mjukt formade kvinnoskulpturer från 1920-talet.
Skulpturen donerades till museets skulptursamling i samband med en utställning 2004, som visades i Ekenäs bibliotek till Martti Peitsos 80-årsjubileum.
Tillverkningsår: okänt
Material: gips
Skulpturbysten föreställer skulptörens fru Saga Peitso, född Saga Valborg Hollsten (1927-2002).
Saga var lärare både vid Ekenäs hemslöjdsskola och teckningslärare vid Ekenäs samlyceum (idag Ekenäs högstadieskola). Som lärare vid hemslöjdskolan ledde hon exempelvis planeringsarbetet och skapandet av vigselryorna, som idag kan ses i Bromarv och Ekenäs kyrka. Saga ritade även en tid smycken för Kalevala.
Tillverkningsår: 1953
Material: marmor, granit
Axel Alexander Dahlström (1886 – 1974) är känd som en välgörare i Bromarv och grundaren till Axel A. Dahlströms fond. Alltsedan han testamenterade sina tillgångar till fonden har avkastningen årligen bidragit med en guldkant i vardagen för åldringarna som bodde på Bromarvhemmet. År 2017 lades Bromarvhemmets verksamhet ner och åldringsvården slogs ihop med vården i Tenala. Guldkanten som fortfarande kommer från fonden förgyller idag åldringarnas vardag vid både Tenala-Bromarv servicehem och vård i hemmet på orten.
Dahlström var själv född i Vättlax, Bromarv men emigrerade som ung till Amerika. I sitt nya hemland gjorde han en karriär som marinofficer och skapade en förmögenhet. I pensionsåldern testamenterade han en del av förmögenheten till sin fond. Orsaken till att han lät grunda fonden vilken skulle förse åldringarna med extra lyx, var för att hans mor Eva Mathilda Dahlström (1842-1933) fått en fin vård under sin tid i åldringshemmet som då gick under namnet Bromarf kommunalhem.
Gipsbysten föreställande Axel A. Dahlström är en kopia av bronsbysten som idag finns i Bromarv bibliotek. Skulpturen beställdes av fonden 1978 enligt Dahlströms direktiv i testamentet.
Tillverkningsår: 1978
Material: grålaserad gips
Offentliga skulpturen: Bromarv bibliotek
Bronskulpturen föreställande Suder Matte är en miniatyr av den offentliga bronsskulpturen som kan ses i Lesjöfors i Sverige. Suder Matte som egentligen hette Matte Simonsson, var finländare och hade invandrat i början av 1600-talet till Dalkarlsjötrakten, sydväst om Lesjöfors, för att idka svedjebruk.
Matte Simonsson var en av de många svedjebukarna som lade grunden till järntillverkningen i Lesjöfors och var en drivande kraft till grundandet av Dalkarlssjöhyttans masugn på orten år 1642. Masugnen hade hunnit vara verksam i 200 år då den ersattes med ny teknik 1848.
Skulpturen av Suder Matte restes 28.9.1963 på platsen där Dalkarlsjöhyttan stod, för att hedra alla tidiga svedjebrukare och bergsmän som bidragit till orten med sitt initiativtagande och sin arbetskraft. Baronen och bergsingenjören Gerard de Geer (1889–1980) var den som finansierade och drev skulpturprojektet.
Tillverkningsår: 1963
Material: brons, svart granit
Offentliga skulpturen: Lesjöfors, Sverige
Skupturbysten av John Österholm (1882-1960) är gipsversionen av minnesmärket som kan ses i hörnet av Stora Kyrkogatan och Västvallen i Ekenäs. Minnesmärket restes 1982 för att hylla Ekenäsbon som blev känd som folkbildningsman, riksdagsman och journalist.
Österholms hjärta brann för svensk folkbildning! Han jobbade som rektor vid folkhögskolan i Kuggom i Lovisa mellan åren 1908-1923 och därefter som rektor vid Helsingfors stads svenska arbetarinstitut mellan åren 1923–1950. Han var även aktiv styrelseledamot i Svenska folkskolans vänner (1923-1944) och tilldelades 1943, efter lång karriär inom folkbildningen, hederstiteln skolråd.
Som representant för Svenska Folk Partiet (1919-1960) gjorde Österholm också en lång politisk karriär i riksdagen. Tillsammans med Ilkka Kanerva räknas John Österholm till de riksdagsmän som suttit längst med i riksdagen. Mellan åren 1922-1960 verkade han som korrespondent och politisk redaktör för tidningen Västra Nyland.
Tillverkningsår: 1982
Material: Grålaserad gips
Offentliga skulpturen: Stora Kyrkogatan
Skulpturen är en miniatyr av den offentliga bronsskulpturen Frihetsbrunnen, även kallad Frihetslågan, som kan ses i Skepparträdgården vid hörnet av Ladugårdsgatan och Vaktgatan i Ekenäs.
Skulpturen föreställer en stiliserad eldlåga och är ett minnesmärke över en viktig samlingsplats för Ekenäsborna under storstrejken 31.10 – 5.11.1905, som utbröt i Ryssland och som spred sig vidare till Finland. Under strejken demonstrerade Ekenäsborna mot den ryska kejsarens envälde och förryskningen av landet.
På platsen där minnesmärket idag står, och som då gick under namnet Bryggeriplan, fanns en brunn som efter strejken kom att kallas Frihetsbrunnen. Själva brunnen försvann från Bryggeriplanen omkring år 1930, i samband med att stadens vattenledningsnät utvecklades. Trots att brunnen nedrustades förblev stället en viktig samlingsplats, som stadens kulturnämnd ville hedra med ett minnesmärke nästan 60 år efter strejken.
Tillverkningsår: 1966
Material: Brons, svartgranit
Offentliga skulpturen: Ladugårdsgatan – Vaktgatan
Trots att denna bronsskulptur föreställer ett återkommande motiv, en naken kvinna, skiljer sig denna från de andra kvinnoskulpturerna utformade av Peitso. Den halvt liggande kvinnan som verkar posera på en plattform, lutande på sina armar, har ett kubistiskt formspråk.
Skulpturen är utformad under början av Peitsos karriär som skulptör och man kunde tänka sig att han fortfarande experimenterade med sin stil. Peitso ansåg själv att figurativa skulptur var mera utmanade än den abstrakta skulpturen. Här är kvinnokroppens former avbildade på det onaturliga sättet.
Tillverkningsår: 1956
Material: brons och granit
Bland museets skulpturer skapade av Peitso finns ett antal skulpturer i både gips och brons som alla går under arbetsnamnet torso. Skulpturerna har inspirerats av den kvinnliga kroppen, ett av Peitsos återkommande motiv. Denna torso föreställer en sittande kvinnokropp, utan huvud och armar och vars ben slutar vid låren. Peitso har i många av sina torsoskulpturer fokuserat just på denna del av kvinnans kropp, ibland i abstrakt stil och ibland i en mera figurativ stil. Men formerna är alltid mjukt böljande.
Tillverkningsår: 1974
Material: brons och granit
Den grovt utformade gipsskulpturen föreställande Hendrik Gabriel Porthan (1739 – 1804) stående i kappa och tidstypisk peruk, är en miniatyr av den offentliga skulpturen, som kan ses i Porthans park i Viitasaari i Mellersta Finland. Skulpturen avtäcktes 1978 på platsen där han föddes, nämligen på stället var prästgården stod.
Porthan var mångkunnig, men är mest känd som den finländska historiens fader. Efter att han skrevs in i Åbo Akademi som 15-åring blev han både historie- och folkdiktningsforskare samt professor i romersk vältalighet. Mellan åren 1772-1777 jobbade han som bibliotekarie vid Åbo Akademi och utvecklade boksamlingen som både blev större och mera omfattande.
Som folkdiktningsforskare lyfte han bland annat fram strukturen och stilen av den finska folkdiktningen samt dess möjliga ursprung. Enkelt sagt, han redogjorde för finska språkets släktskapsförhållanden och skapade grunden till den finländska historien genom poesi.
Tillverkningsår: 1978
Material: grålaserad gips
Offentliga skulpturen: Porthans park i Viitasaari, Mellersta Finland
Gipsbysten föreställande Hendrik Gabriel Porthan är en detalj av av den offentliga skulpturen, som kan ses i Porthans park i Viitasaari i Mellersta Finland. Skulpturen avtäcktes 1978 på platsen där han föddes, nämligen på stället var prästgården stod.
Porthan var mångkunnig, men är mest känd som den finländska historiens fader. Efter att han skrevs in i Åbo Akademi som 15-åring blev han både historie- och folkdiktningsforskare samt professor i romersk vältalighet. Mellan åren 1772-1777 jobbade han som bibliotekarie vid Åbo Akademi och utvecklade boksamlingen som både blev större och mera omfattande.
Som folkdiktningsforskare lyfte han bland annat fram strukturen och stilen av den finska folkdiktningen samt dess möjliga ursprung. Enkelt sagt, han redogjorde för finska språkets släktskapsförhållanden och skapade grunden till den finländska historien genom poesi.
Tillverkningsår: 1980
Material: gips
Offentliga skulpturen: Porthans park i Viitasaari, Mellersta Finland
