Gäddtarmen

Vid två kala klippor utanför Hangö, dvs. Gäddtarmen, här har resenärer på väg mot Baltikum skrivit in sina namn och vapen eller bomärken allt sen 1400-talets slut fram till mitten av 1700-talet. Här väntade de på lämpliga vindar, ibland i flera dagar, innan segelfartygen kunde fortsätta sin resa. Bild: Kaisa Lehtonen

Några intressanta inristningar

Henrik Klasson Fleming

En krigare och diplomat. Han har ristat in sitt namn första gången 1605 då han med flera andra deltog i ett krig mot polackerna. År 1620 blev han landshövding i Ingermanland och i något skede har han rest med sin fru Ebba Erlandsdotter Bååt och låtit rista in sitt och hennes vapen.

Axel Oxenstierna

Rikskansler och förmyndare för drottning Kristina som blev drottning som femåring. Därmed var han på sin tid den mäktigaste personen i hela riket. Det här är ett av de enklare inristningarna från etten Oxenstierna. Av släkten finns tio inristningar av dem, bröder och kusiner med olika positioner i den svenska stormakten.

Erik Jönsson Soop

Bakom inristningarna kan man också hitta mycket sorliga berättelser. År 1577 hade Erik slagit ihjäl sin styvfar och han måste fly. Ett sätt var att ta värvning i armén, vilket han gjorde. Han var dock en stolt adelsman och när hans kamrater ristade in sina namn på Gäddtarmen 1581, gjorde även Erik det. Det här kan ha varit en orsak till att han upptäcktes och följande år avrättades han för mordet på sin styvfar.

Magnus av Sachsen-Lauenburg

Det enda säkra kungliga vapnet inristat på Gäddtarmen. Hertigen var gift med Gustav Vasas dotter prinsessan Sofia. Äktenskapet var mycket olyckligt och Magnus var känd för att lätt råka i gräl med många och för att bland annat slå sin fru. Han försökte störta sin bro från makten och var nära på att börja ett krig mot Danmark under sin tid på Ösel. Under någondera färden till eller från Ösel ristade hertig Magnus sin ståtliga vapenskjöld på Gäddtarmen. Efter ett nytt uppror mot brodern fängslades Magnus och han dog efter femton års fångenskap.

Videoproduktion
Fotograf, editering: Linus Westerlund
Regi, redaktör: Kim Svennblad
Svensk versionering: Kim Svennblad
Producent: Västra Nylands museum

Text: Kim Svennblad