Familjen Fagers fina glasnegativsamling 

Bildsamlingen efter familjen Fager innehåller drygt 800 glasnegativ som samtliga har digitaliserats i ett särskilt projekt under sommaren och hösten 2023, med stöd från undervisnings- och kulturministeriet. Ett av målen med projektet är att tillgängliggöra bilderna på den webbaserade sökplattformen Finna.fi, där var och en kan gå in och bekanta sig med dem.  

Utmärkande för samlingen är den stora mängd informella bilder föreställande medlemmarna i familjen Fager, samt vänner och bekanta till dem. De ibland lite stela ateljébilderna från tiden kring sekelskiftet 1800–1900 som vi är vana vid att se, lyser här med sin frånvaro, och vi ser många leenden och skratt, damer på cykel och uppflugna i träd, samt nakenbadande herrar. Stor energi och tid har även lagts på att dokumentera skeenden och nymodigheter i Ekenäs med omnejd: järnvägsbygget, industriers framväxt, självständighetssträvanden samt festligheter av olika slag. Ytterligare en stor motivkategori är segling, båtar och sjöfart.  

Vem har då tagit dessa bilder? Vad vi känner till så är det främst bröderna Carl Michael och Paul Fager som stått bakom kameran, men några av fotografierna kan även tillskrivas brodern Alf Fager. Tidsmässigt kan största delen av bilderna placeras in under perioden 1890–1929. 

En kort familjehistorik 

Mot slutet av 1800-talet bosatte sig affärsmannen Henrik Nikolai Fager och hans fru Hilda med sin stora familj vid Rådhustorget i Ekenäs.  

Henrik Nikolai, med rötter på Åland, hade redan i unga år skaffat sig erfarenhet som bodbetjänt och bokhållare, och med tiden arbetat sig uppåt och gjort ett namn för sig i affärskretsar. I Ekenäs fick han anställning hos handlande C.G. Lydman och gjorde för dennes räkning bl.a. affärsresor till Sankt Petersburg och Reval (Tallinn). Dessa erfarenheter bidrog till att han så småningom kunde starta upp en egen, framgångsrik affärsrörelse i staden. Henrik Nikolai kom att väljas in i stadsfullmäktige och innehade även flera andra offentliga uppdrag.  

Kaptensdottern Hilda Förbom hade å sin sida djupa släktrötter i Ekenäs stad. Hon skrevs in i den allra första årskullen vid Ekenäs seminarium, men avslutade sina studier då hon förlovat sig med Henrik Nikolai. Hon var dock aktiv inom skolrådet och hade ett livslångt intresse för lärande och utbildning. Likt sin man kom Hilda Fager att starta upp en affärsrörelse, H. Fagers Garn- och Tapisseringsaffär, där hon saluförde många olika slags handarbetsmaterial, textilier och kläder.   

Tillsammans fick paret nio barn, varav två pojkar, Lennart Berthel och Gustaf Adolf, dog i späd ålder. De övriga är i inbördes ordningsföljd: Paul Henrik, Carl Michael, Helge Martin, Eina Maria, Ruth Walborg Gustava, Ellen Hilda Elisabeth och Alf Leonard.  

I minnesorden över Henrik Nikolai Fager beskrivs familjens hemliv som exemplariskt, något man nästan kan se även i vår bildsamling, där det finns mycket värme, glädje och personerna verkar trivas i varandras sällskap. Samtliga syskon verkar ha ett stort mått av framåtanda, har studerat, rest, flyttat utomlands. Paul Fager (1876–1955) bytte sedermera namn till Are Waerland och blev en världskänd förespråkare för den laktovegetariska kosten. Alf Fager (1891–1980) levde ett äventyrligt liv i bl.a. den kejserliga arméns ranker och senare i USA, innan han återvände hem. Carl Michael Fager (1880–1929) reste även han runt i Europa och Nordamerika, innan han på nytt slog ner bopålarna i sin hemstad Ekenäs. Här gifte han sig med sin Elsa, fick en egen barnaskara och kom att bli en av stadens mest tongivande personer, med ett långt värv som redaktör vid tidningen Västra Nyland, disponent för det nyinrättade elektricitetsverket, kommodor för segelsällskapet med mycket mera.   

Några fakta om glasnegativ 

Glasnegativen, eller glasplåtarna, i vår samling är 12 cm breda, 9 cm höga och drygt 1 cm tjocka glasplattor, som användes i kamerorna från 1870-talet fram till slutet av 1920-talet. Till skillnad från tidigare då fotograferna varit tvungna att stryka plåtarna med brandfarligt kollodium, använde man sig vid den här tiden mest av fabrikstillverkade sk. torrplåtar behandlade med bromsilvergelatin. Dessa behövde inte exponeras lika snabbt som de tidigare plåtarna och var därför lättare att använda. Glasnegativen försvann från marknaden på 1960-talet, men kan än idag specialbeställas för storformatskameror.